Ett år idag..
Idag är det precis ett år sedan min lilla fyrbenta anlände till mig..guud som hon var då..alldeles stingslig, understimulerad, stressad skulle valla allt hon såg, var inte rumsren, vägrade lukta på promenaderna osv..Idag är det en helt annan hund som ligger å sover nedanför mina fötter. Jag funderade faktiskt mer en en ggr vad jag hade gett mig inpå ska ni veta. Allt man läste om Bordercollien, allas erfarenheter alla hade. Att alla inte klarade av att äga en border för att de var så otroligt känsliga, krävde så otroligt mkt jaa ALLT var verkligen negativt om det man fick höra om den lilla jycken. Sedan började jag på kurs ett par månader senare och fick då en helt annan bild av verkligheten av att äga en Border, med andra ord POSITIVT. Fick också en annan bild av mig själv, av hur Beila hade utvecklats hos mig osv..Idag går allt framåt, men såklart med baksteg ibland som det är med allt annat här i livet. Ja ni kan själva läsa i bloggen hur Beila var och hur jag sakta men säkert fått oss på fötter. Jag har laddat upp massa filmer idag för att fira att Beila bott hos mig i precis ett år idag. Jag e så otroligt glad över att vi kommit så långt med tanke på Beilas alla laster som vi tar oss igenom dag för dag, men som blir mindre och mindre. Beila kommer aldrig att bli en hund som jag kommer att tävla med eftersom att hon inte har nerver för det. Så därför bryr jag mig inte om div ”små” problem som ex dubbelkomandon när vi tränar osv. Visst visst man vill och ska göra allt rätt, men nu e läget som så att vi övar och åter övar, och rättar till saker lite pö om pö. Huvudsaken är att jag och beila ska ha roligt på vägen. Sedan om några år när jag ska köpa min renrasiga Schäfer då!, tar jag fram de ”misstag” jag gör när jag tränar Beila som ex att använda dubbelkomando, elr som i mitt fall ”trippel”kommando hihi..!(som inte e tillåtet när man tävlar) Men jag är så imponerad av mig själv, jag har aldrig någonsin hållit på med tävlingslydnad, Agility, viltspår osv. förut. Utan haft fullt upp med att få fason på hundar och inte så mycket mera en vardagslydnad. Och jag måste ju säga att jag har en väldigt tacksam ras att träna på=). Men som det är med allt annat här i livet så växer man och vill ha större utmaningar, man blir mera kräsen man vill ha en större utmaning helt enkelt om ni förstår vart jag vill komma? I alf om några år så blir det Schäfer och bruks å då till 100 % go.
Jag är så otroligt glad att jag har en så underbar hund som min lilla buse.
Kram på er alla
Nu har jag kommit hem från jobbet för ett tag sedan, skönt med halvdagar i bland så att man kan få lite kvalitets tid för sig själv ett tag innan man ska ut på skogspromenader mm. I går begav vi oss ut i Valbos skogar, solen sken och det var heelt underbart, hundarna badade i de vattenpölar dom hittade. Plötsligt när vi går där i all ro så kommer en stor schäfer hane springande emot oss och våra älskade hundar..hmm. Eftersom att våra hundar var okopplade och Schäfer hanen verkligen överrumplade oss hastigt så lät vi alla tre hundarna leka tillsammans. Sedan så kopplade vi Schäfern och gick för att leta reda på någon ägare?!..Efter ett tag så kom en äldre man flåsande. Han vart imponerad att vi hade kopplat Schäfern, vi stod och småsnackade ett tag. Hans Schäfer var också en unghund. Sedan så gick han åt sitt håll och vi åt vårat håll. Beila var lös och följde gladiligen med mig och den övriga flocken hemmåt.
