Kall i stjärten

Go'kväll. Igår så jag jobbade jag natten till idag. Kom hem & lade mig & sov i ett par timmar. Var super trött. Tack underbara älsklingen som har tagit hand om Beila när jag jobbat natt & behövde sova när jag kom hem=).

När jag vaknade så begav oss ut på en långpromenad jag & Beila. Den första timmen så var det avslappnat och lugnt, jag bara njöt av att titta på Beila som njöt av och strutta i löven längs bilvägen. För ungefär 8 månader sedan så trodde jag aldrig att hon skulle kunna avnjuta en promenad i "statsmiljö", med massa bilar, cyklister, gående, hundmöten, mopeder, barn. Precis allting reagerade hon på, hon skulle valla allt, fick utbrott titt som tätt, och framförallt att hon var livrädd. Så det är fantastist att se Beila vara oberörd av allt detta samt att hon kan gå & njuta en halveter ifrån en 50 väg, med alla möten med allt. Jag tycker att det är jätte viktigt att Beila ska vara lika trygg i alla miljöer, skog & mark som statsmiljö med oljud. Nu är jue inte Beila en sådan ras som ska leva som en "statshund" men Beila ska vara trygg överallt där jag är! Och sålänge man är aktiv med sin hund & flera dagar i veckan är ute i skogen mm, har en stuga ute på landet så ska hon klara av att leva varsom.

Men så händer det..5 minuter från vårat hem så hör hon ett ljud som hon blir livrädd för & jag går på & tänker att det går över om jag bara fortsätter i snabb takt framåt samt behåller lugnet. Men inte denna gång, nu vart det verkligen panik. Så jag satte mig ner mitt på bron, på gångbanan. Lägger Beila mellan mina ben, så hon känner tryggheten. Beila börjar skaka ennu mera, helt okontaktbar. Men jag bestämmer mig för att bara sitta tyst & lugnt och smeka med långa drag längs ryggen på Beila(jag säger inte ett ord, då jag tror det förstör alltihopa). Det var jue super mycket folk som passerade & tittade lite skumt varför vi satt mitt på en gångbana hehe. Men jag brydde mig inte utan satt lungt kvar med Beila. En del folk stannade & fråga om jag hade gjort mig illa elr så, två par kvinnor stannade & pratade med mig, jag förklarade lite snabbt varför jag satt där, dom tyckte att jag var jätte duktig som var så lugn & bestämd med Beila och önskade oss lycka till, den ena kvinnan satte sig på huk för att prata med Beila, men då sa jag vänligt men bestämt att det är bättre att dom låter Beila vara. Dom förstod & sa att jag gjorde ett kanon jobb osv. En hel timme satt vi där, Beila gick igenom olika faser hela tiden, & när hon slutade skaka, började slicka sig om munnen samt sökte upp mig, hade öronen framåt så begav vi oss hemåt utan problem. Nu sover hon som en stock lill gumman. Det tar otroligt mycket krafter från Beila när hon blir så stressad & okontaktbar!

Min filosofi i det hela:
Min tanke var att när det var försent att avleda Beila så är det bäst att stanna på platsen där hon vart rädd, istället för att smita undan faran som hon har vart van att göra. Och sedan lämnar man inte platsen förrens Beila e lugn. Hon måste få lära sig att det inte kommer nått & flyger på henne utan jag skyddar henne mot alla "faror". Beila ska heller inte få smita, för att sedan i sin ensamhet bearbeta rädslorna.

Jag e så trött & fryssen nu, har lite folk som jag ska meila mm. Så det blir inget längre inlägg en detta idag tyvärr. Som vanligt skicka ett meil eller en komentar om det är något som du vill veta mera om eller som du inte förstod.

Ha en skön kväll alla godingar!

Kramar från Jennie & Busen